sofieochjohanna

Forsta gangen med tva inlagg pa samma dag. Forklaringen till det ar att det ar gratis internet pa hotellet.

Efter forseningen imorse pga regnet sa var vart schema lite tidspressat. Men som de rutinerade turisterna vi ar, klarade vi av det galant. Vi inledde med att besoka Evitas grav pa kyrkogarden i Recoleta. Darefter bokade vi bussresa for morgondagen. Efter det gick vi til shoppinggatan Florida och in i gallerian Pacifico. Vi fortsatte mot Plaza de Mayo och vidare ut mot La Boca, dar fotbollsarenan La Bombonera och den fargglada gatan Caminito fanns. Pa hemvagen gick vi igenom San Telmo, korsade varldens bredaste aveny och fotade Obeliscon som ar stadens signaliment. Detta tog oss ca atta timmar och en sammanlagt promenad pa ca 2,5 mil. Man kan nog saga att stadsvandringar ar varan grej. Hoppas att julen dar hemma har varit underbar, vi har tankt pa er. Varan firan har precis borjat med en dusch, varsin Kapten Morgan och cola, lite choklad och nu pa vag ut for att ata en ordentlig biff och dricka lite gott argentinskt vin. Man tar ju seden dit man kommer. For er som oroade er for varat vader, sa kan vi beratta att vi inte kande en regndroppe pa hela dagen. Pa eftermiddagen kom tom solen fram. Och det var tur for Johanna framforallt, da svettningarna redan var igang fem minuter efter att vi lamnade hotellet i formiddags. Det ar lite skillnad pa varmen har jamfort med i Nya Zeeland.



                                                                               Dagens citat:

                                                              Allting ar mojligt, ingenting ar sakert.

                                                                         (Bolivianskt ordsprak)

Vilket aventyr vi varit pa! Vi visste inte riktigt vad som vantade oss nar vi imorse akte mot floden. Det finns olika svarighetsgrader pa floderna. Det hogsta som finns har ar grade 5 och eftersom vi var ute efter ett aventyr sa valde vi den. Dock valde vi bort det hogsta vattenfallet mot att fa en langre resa. 

Det ar svart att beratta vad vi upplevde i ord. Vi later bilderna tala. Men det vi kan saga ar att vi har varit med om ett riktigt aventyr, en nara-doden-upplevelse och en valdigt rolig dag.

                                                 


                                                  


                                                            


Sekunderna da vi var fast under baten och inte visst vad som var upp eller ner, de sekunderna kandes det verkligen som man skulle do.

Igar satte vi oss i bilen for att kora mot farjan som skulle ta oss till nordon. Vi har vid ett flertal tillfallen har i Nya Zeeland sagt till varandra att det kanns som att vi ar i Sverige. Troligtvis mest for att klimatet ar ratt likt det dar hemma. Nu hande det an en gang da vi kom till farjeterminalen for att checka in bilen och det nastan kandes som att vi var pa vag till Gotland. Fyra timmar senare korde vi iland i huvudstaden Wellington, som vi inte visste sa mycket om darfor inte heller hade sa hoga forvantningar pa. Vi hade bestamt oss for att stanna en natt mest for att vara sakra pa att inte missa nagot. Efter utomordentlig kartlasning av Sofie och stadskorning av Johanna hittade vi till varat lagbudget hostel dar vi fick anvandning for vara reselakan. Vi bestamde oss for att ta en promenad pa stan for att checka laget.

Det har kanske inte later som nagon riktig toppendag for er, men nar vi kom tillbaka till hostelet nagra timmar senare var vi pa riktigt bra humor. Staden var betydligt mysigare an vad vi hade forvantat oss. Mysiga gator med fina butiker, och vattnet alldeles intill. Pa hemvagen festade vi till det med att kopa mackor med creemcheese, skinka och avokado och varsin stor godispase. Gradden pa moset var da Johanna fick en gratis chailatte nar hon kopte en termos pa Starbucks. Och Starbucks chailatte, ni som inte vet, far en verkligen att tanka pa julen da den nastan smakar som pepparkaksdeg, mums!

Tillbaka pa hostelet hjalptes vi at med att fixa matladan till morgondagen. Allt bara flot pa pa ett skont och obeskrivligt satt. Maten blev superb och mackorna var efterlangtande for sana mackfantaster som oss. Nar allt var klart satte vi oss i soffan med godispasarna i knat och kollade pa film, Troja. Inte ens att nagon tagit Sofies sang nar vi skulle ga och lagga oss kunde stora den harliga stamningen vi hade. Vi kunde inte annat an skratta. Som det kanns som vi gjort hela dagen. Vi har helt enkelt en riktigt bra kansla i kroppen just nu.

Nu ar klockan snart 9 och vi ska ga lite i stan och ga pa ett museum innan vi drar vidare. Destinationen ar Taupo med ett stopp i nationalparken Tongariro pa vagen. Troligtvis moter vi upp de andra och da har de forhoppningsvis redan letat upp ett hostel och bokat in oss.

Vi saknar er dar hemma.



                                                                         Dagen citat:

We cannot discover new oceans
unless we have the courage
to lose sight of the shore

(Author unknown)

Igar hade vi lite av en "down-dag". Vilket innebar att vi kanner oss lite nere, inte pratar i onodan med varandra och har lite extra hemlangtan. Ni vet, sana dagar vi alla har ibland.

Idag daremot har det varit tvartom, en riktig toppendag! Vi har pratat med varandra HELA dagen och langtar inte hem det minsta;)

4.45 ringde klockan imorse. En halvtimme senare var det incheckning och vatdraktsprovning pa Dolphin Encounter. Det var en jattefin morgon, inte ett moln pa himlen. Innan vi hoppade pa baten for att aka ut och mota delfinerna fick vi se en informationsfilm. Efter den hade vi inte jattehoga forvantningar, da de upprepade om och om igen att: "delfiner ar vilda djur som gor vad de vill", "vi kan inte lova att vi far se nagra delfiner", "om vi ser dem kan de vara helt ointresserade av er" osv osv... En liten forklaring till er som undrar ar att guiderna inte anvander sig av nagra verktyg alls for att locka till sig eller hitta delfinerna, sa som ekolod eller mat. Allt som anvands ar deras rutin och synformaga. Val ute pa havet tog det inte mer an 20 min innan det var dags att hoppa ner i det 14-gradiga vattnet. Och vilken upplevelse det var! Delfinerna var valdigt nyfikna pa oss och det var en hel flock som cirkulerade om oss. Det var maffigt att ha ett flertal delfiner simmandes runt en, vilket hande vid flera tillfallen. En rolig grej vi kan beratta ar att de sa till oss att sjunga och gora ljud for att locka till sig delfinerna, vilket verkligen fungerade! Vi simmade hand i hand tillsammans med delfinerna och sjong julsangen "tand ett ljus". Vi slog tva flugor i en small helt enkelt. Vad gor man inte for att fa lite julstamning? :) Pa vag tillbaka simmade delfinerna framfor baten och vi fotograferade sa gott vi kunde. Plotsligt fragar kaptenen om vi vill se nagot storre och battre och pekar pa en spackhuggare lite langre bort. Vi hade tydligen valdigt tur, sa det var ju ett plus i kanten. Och for er som undrar om det var kallt i vattnet, det tog ungefar tva timmar att fa tillbaka kanseln i fotter och hander, annars gjorde vatdrakten ett bra jobb. Men det var det vart!

Efter den tidiga morgonen var vi ganska trotta sa vi slog aven har tva flugor i en small och fick vara forsta soltimmar har i Nya Zeeland. Det resulterade nagra timmar senare i tva lite roda tjejer.

Pa eftermiddagen tog vi en promenad upp till Lockout Pointen har i Kaikoura. Det var en fin utsikt vi mottes av. Men vi borjar i arlighetens namn bli ratt matta pa utsiktsplatser vid det har laget.

Tillbaka till hostelet for att hamta bilen. Sedan korde vi mot ett stalle dar det tydligen skulle vara massa salar. Massa var nog att ta i, men vi fick se en pa valdigt nara hall.

Till middag blev det den harliga pastan med pesto. Vi gjorde aven iordning lunchladorna till morgondagen, da vi ska ta farjan over till nordon och huvudstaden Wellington.

Efter middagen lanade vi varsitt racket, nagra bollar och gick over gatan till tennisbanan. Det blev en fartfylld match! Det var valdigt roligt och nagot vi bada har varit sugna pa att gora varje gang vi sett en tennisbana. Och som de smarta backpackers vi ar, vantar vi sjalvklart tills det ar gratis.

Sammanfattningsvis en dag som vi ar valdigt nojda med. Nu hoppas vi att ni ska bli lika noja over var bloggning de senaste gangerna och kommentera ordentligt.



   

   



Kramar Sofie och Johanna

Nu har vi lamnat de andra och tagit oss vidare sjalva till ostkusten och en stad som heter Kaikoura. Har ska vi forhoppningsvis simma med delfiner imorgon:) Batturen gar 5.30 sa det blir en riktigt tidig morgon. Staden ligger mellan hoga berg och precis vid havet som ar alldeles blatt. Valdigt fint och en mysig liten stad. Vi ska stanna har i tva natter for att sedan aka vidare med farjan till nordon. 

Vi har fatt uppleva en hel del regn hittills har i Nya Zeeland. Sista dagarna i Queenstown hade jag och de andra planerat en ridtur som blev uppskjuten ett antal ganger pga regnet. Men tillslut klarnade vadret upp och vi kunde aka ivag. Vi hade kollat upp en tur som skulle passa bade erfarna ryttare (Natta) och oerfarna (jag och killarna). Turen var pa tre timmar och vi red i helt fantastiskt fina landskap! Det var forsta gangen jag red pa riktigt och det var riktigt roligt att prova pa. Det var nog aven den basta bentraningen jag har fatt hittills pa resan. Bra traningsvark dagarna efter kan jag saga.

Efter Queenstown akte vi upp till Franz Josef for att gora en glaciar-vandring. Vi var ute pa en halvdags-tur som varade i ca 5 timmar. Vi fick en hel utrustning med skor, jacka, byxor, strumpor och is-piggar att satta under skorna. Vi kande oss som riktiga hikare. Och for er som tror att vi ska komma hem bruna, titta pa bilderna sa behover ni inte vara oroliga for det.


 Taco-kvall pa hostelet i Queenstown.

 Har ar vi uppe vid utsiktsplatsen i Queenstown. Fantastisk utsikt!

 Pa vag till Franz Josef stannade vi till vid en fin fors och tog nagra kort.

 Sofie inne i en istunnel.

  Hela ganget framfor glaciaren.

 Tjejerna tog taten bakom guiden.

 Grabbarna tatt bakom.

Idag regnar det en hel del. Vi skulle egentligen ha akt ivag pa en ridtur nu pa eftermiddagen, men det blev tyvarr installt pa grund av vadret. Har bokat om det till imorgon istallet, da vi hoppas pa battre vader. Annars hander det inte sa mkt nytt. Igar akte vi upp i Gondolen som finns har i Queenstown, det var valdigt brant och en helt otrolig utsikt dar uppe. Pa kvallen hade vi taco-kvall. Det har vi langtat efter:) Vi passade pa nu nar vi var sa pass manga. Riktigt gott var det. Planerna for resterande tid har i Nya Zeeland ar inte riktigt spikade annu, men som det ser ut nu sa kommer vi stanna har i Queenstown till pa torsdag och sedan aka vidare upp mot Franz Josef dar vi ska ga pa en glaciar-vandring. Mer info kommer senare.

Hoppas ni har det bra dar hemma och njuter av nedrakningen infor julen, det ar nagot man saknar har borta.

Manga kramar fran Sofie och Johanna


Dagens citat:

The day of decision
is the day to act upon it

(Japanskt ordsprak)

Dom senaste dagarna har vi inte gjort sa mycket, mest kollat in stan och bara tagit det lugnt. Var storsta uppgift var val igar nar vi fixade framrutan pa var bil, fick den bytt eftersom vi hade ett stenskott i den som bara blev storre och storre. Varan plan ar val att stanna har i Queenstown i minst 4 natter till. Idag har vi bytt rum eftersom vi vantar besok, Viktor, Markus, Gustav och Natta kommer. Sofies vanner for er som inte vet. Annars har vi inte sa mycket nytt att komma med, vadret ar sadar och Johanna ska, om platser finns, hoppa bungyjump imorgon. 


Dagen citat:
                                                                 If you can dream it
                                                                     you can do it

                                                                     Walt Disney 
                                                                     (1901-1966)


Kramar Johanna och Sofie

Obstacles in the pathway of the weak
become stepping stones in the pathway of the strong.

Thomas Carlyle
(1795-1881)

I sondags landade vi i Christcurch. Vi tog oss till Jucy Car rentals kontor, skrev pa lite papper, fick nycklarna och gick med spanning ut for att leta upp bilen som skulle bli var for de kommande tre veckorna. Man kan saga att vi blev positivt overraskade. Var silver parla stod och blankte sa fint (i regnet och kylan). Johanna tog uppgiften att kora forsta biten, da vi skulle in till stan for att leta upp ett hostel som vi tankte bo pa forsta natten. Sofie agerade utmarkt kartlasare sa vi hittade dit direkt. Tyvarr var det fullt och det visade sig vara fullt pa alla hostel i hela stan pga en konsert som vi inte hade en aning om. Och hotell ingar inte riktigt i varan budget. Vi blev nu tvungna att tanka om. Det slutade med att vi tillbringade ett par timmar i Christcurch innan vi lamnade staden vid 00.00 och akte vidare mot Lake Tekapo och Mount Cook. Temperaturen ute var ca 10 grader, vilket vi inte riktigt var kladda for. Vi hade hort att det skulle vara ungefar som svensk sommar har, men det ar snarare som svensk host. Tyvarr var inte vadret pa topp, sa det var svart att se bergslandskapet som gomde sig bakom den laga dimman. Pa morgonen akte vi vidare till vart forsta riktiga stopp, staden Dunedin pa ostkusten.

I Dunedin var planen att se pingviner, besoka chokladfabriken Cadbury och ga pa varldens brantaste gata (ja, den finns faktiskt har och inte i San Fransisco som alla tror). Andra kvallen tog vi bilen upp genom bergen for att besoka Sandfly Bay, for att forhoppningsvis fa syn pa nagra pingviner. Vagen dit var helt otrolig. Val nere pa stranden var det forsta vi sag ett stort sjolejon, riktigt haftigt! Nar vi narmade oss och skulle ta det perfekta fotot sa skrek den at oss och vi blev da ganska radda. Vi fick aven se tva pingviner. Nojda tog vi bilen tillbaka till hostelet. Vart att namna ar att vi bodde pa det basta hostelet pa hela resan. Det kandes mer som ett hem an ett hostel. Det fanns bade spabad och bastu, och en massa DVDer och kryddor att valja mellan. Vi spenderade en hel del tid inne eftersom vadret var som det var, men med ett sadant hostel gjorde det inget. Vi betraktar oss sjalva som riktiga hostelravarJ En riktig hojdpunkt var besoket pa chokladfabriken. Vi fick betydligt mer smakprover an vad vi hade trott, mums! Och varldens brantaste gata, den var brant. Johanna insisterade aven pa att vi skulle kora upp, vilket gick bra. Vagen ner var daremot laskigare an vi hade trott.

Igar besokte vi Milford Sound. Vi akte tidigt pa morgonen. Vagen ut tillhor World Heritage och var helt otroligt vacker! Det gar varken att beskriva med ord eller bild, det maste upplevas pa plats. Vi akte en battur pa 90 min och sedan vidare mot Queenstown, dar vi ar nu.

   


For er som undrar hur det ar att kora i vanstertrafik (jo, mamma Hellen, det sa jag att det var har). Det borjade med att Sofie oppnar dorren till forarsatet. Nar Johanna sedan ska lagga i backen slar hon hogerhanden i bildorren. Blinkersen blir tydligen i vanstertrafik vindrutetorkare, vilket Sofie hade valdigt roligt at vid Johannas forsta korning. Johanna fick sedan skratta minst lika mycket da det var Sofies tur att kora och hon fick be henne att kora over pa ratt sida av vagen. Rondellerna ar lite knepiga. Man far till en extra gang nar man ska svanga eller kora ut pa en vag, det ar namligen lite forvirrande att veta vart bilarna kommer ifran.

Manga kramar Sofie och Johanna

Tack for alla inlagg, de varmer har borta i kylan! Skamt asido, de senaste tva dagarna har det varit klarbla himmel och sol. Ingen Fiji-varme men nu borjar det lika svensk sommar.